Allt var inte perfekt på Bornholm

Jag hade börjat känna av smärta i underbenet redan innan Baltic Midnight Race i Karlshamn för 1,5 vecka sedan och därför valde jag att inte springa för fullt på det loppet. Jag tog två dagar vila efter Baltic Midnight Race med förhoppning om att smärtan skulle ge sig till Etape Bornholm. Det gjorde den inte. Första etappen på Bornholm kunde jag härda ut och jag tror att jag sprang hela loppet utan att halta. Nedjoggen var däremot hemsk och jag blev orolig för de kommande etapperna. Den inplanerade morgonjoggen dagen därpå var inte ens att tänka på utan jag fick nöja mig med morgonpromenad följt av morgondopp och frukost. Ju mer jag rörde på mig under dagarna desto mer mjukades musklerna upp och jag haltade mindre. Löpning var dock vansinnigt plågsamt.

Dag 2 när jag kom till tävlingsplatsen lyckades jag hitta ett massagetält där det fanns en sjukgymnast som kom att bli min räddning för veckan. Han kände på mina ben och konstaterade att det var tibialis som strulade. Han tyckte att jag kunde springa vidare men rekommenderade mig att besöka honom innan och efter varje etapp vilket jag gjorde. Dessutom beordrade han mig vila från löpningen när Etape Bornholm var över samt att jag skulle se till att genomgå behandling. Jag blev lättad över att han sa att jag kunde fullfölja tävlingen trots att det skulle innebära rejäla smärtor från start till mål. Efter etapp 3 fick jag veta att smalbenet var inflammerat, men han tyckte ändå att jag kunde fortsätta. Det blev bara värre och värre för var dag som gick och inför den sista etappen när jag nästan grät av smärta på uppvärmningen så trodde jag aldrig att jag skulle komma i mål. Men det gjorde jag!!!

Jag vet själv hur dumt det hela låter. Varför utsätta sig för detta? Det är klart att jag funderade på att bryta, men jag ville så gärna fortsätta och jag vet att jag skulle bli så sjukt besviken på mig själv om jag bröt, den smärtan skulle varit betydligt större än den i smalbenet. Så här i efterhand tycker jag därför att det var värt att fortsätta tävlingen även om det nu är surt att inte kunna springa. Jag ska gå till en sjukgymnast så snart som möjligt för behandling och akupunktur. Till dess får det bli alternativ träning, stretching, massage och rehab! Någon långvarig skadeperiod har jag absolut inte tid med

Tips för att bli av med det här eländet mottages gärna!

Kinesiotejp var en av produkterna som testades för att minska smärtan.

Sjukgymnasten kollar status och preppar mig inför etappen.

En annan produkt som användes var IceWave för att minska smärtan. Här i kombination med akupunktur efter etappen.

Lindat ben (med is efter etapperna) hjälpte för att lindra smärtan.

Istället för nedjogg gick jag raka vägen till sjukgymnasten för behandling.

Jag var i gott sällskap av Johan som hade benhinneproblem.