Dagens: En gyllene start.

Finns det något bättre?

Du vaknar på morgonen av alarmets envisa signal och inser med ens att anledningen till att du skall kliva upp i denna okristliga timme är för att ta en löptur. Inga svältande barn ska du hjälpa, inga pengar ska du tjäna, du ska inte ens träffa någon. Du ska slita din morgonvarma kropp upp ur sängen, ut ur duntäckets skyddande hölje, du ska klä på dig tighta kläder i funktionsmaterial och kliva ut genom porten. Stockholms gator ska ligga öde och din trötta kropp ska ensam färdas längs dem.

Dina ben svarar inte riktigt när du manar på dem och två veckor i sjuksängen har gjort att flåset är som bortblåst. Du frågar dig själv flera gånger varför du är där? Du frågar dig själv om du snart får vända tillbaka?

Så plötsligt händer något. Du svänger runt ett hörn och springer längs vattnet. Där och då inser du att solen faktiskt skiner. Du inser att denna septembermorgon inte bara är vacker utan varm också. Du inser att du är ensam i en av världens vackraste storstäder och att gatorna ligger tysta. Du inser att det är ganska skönt att tvinga benen att vara obekväma, att det är helt okej att flåsa som en hund.

Löpturen pågår i nästan en timme och när du kommer hem smakar den yoghurt och de flingor som du äter varje morgon plötsligt otroligt mycket bättre, och duschen, är den inte extra skön just i dag? Du promenerar till jobbet och inser att du, bland alla stressade pendlare, har ett stort leende på läpparna.

Några timmar senare sitter du på kontoret. Himlen ser ut som välling. Snart kommer regnet. Du ler för dig själv och tänker på den gyllene stad du färdades genom för några timmar sedan.

Då sov kollegorna..