Dagens: Let your body decide..

..where you want to go, high or low, fast or slow!

 

I dag skulle jag springa distans hade jag tänk mig, först två varv runt Skeppsholmen och Kastellholmen och sedan runt Gamla stan. En runda som brukar ta ca 50 minuter. När jag kom till bron mot Skeppsholmen slog det mig hur fantastiskt pigg min kropp kändes och det är ju onödigt att slösa så pigga ben på en distansrunda.. När jag kom över bron såg jag en välbekant vän, nämligen trappan upp till Östasiatiska museet. Sweet! 8 varv upp och ner för trapporna fick det bli. Jag växlade mellan att ta varje och vartannat trappsteg för att variera frekvens och fart. Sedan var det dags för den första löpintervallen. Jag sprang ca 1000m i högt tempo bort till en annan välbekant vän, nämligen backen på Kastellholmen där jag sprungit åtskilliga backpass. 8 vändor upp och ner blev det innan det var dags för en till tusing i högt tempo. När jag var klar joggade jag lugnt varvet runt Gamla stan med riktigt tunga ben innan jag var hemma igen.

 

Ibland är det bra att låta kroppen bestämma träningen helt. Känns kroppen riktigt seg kan det vara smart att ta en lugn dag och att skjuta på kvalitetspasset eller vice versa. Det viktiga, som alltid med löpning, är att vara ärlig mot sig själv och kunna skilja på trötthet och dålig motivation. Ibland innan en tävling eller ett tufft pass kan kroppen kännas trött och tung utan att den egentligen är det. Oftast beror det på nervositet och känslan släpper lika snabbt som passet eller loppet är igång.

 

Har man inte löptränat så länge är det extra viktigt att lära känna sin kropp och dess signaler. Jag uppmanar alla som nyligen har börjat springa att helt låta kroppen bestämma ibland. Blanda gång, med snabb backlöpning, intervaller mellan lyktstolpar och några styrkeövningar på bänkar längs spåret. Detta ger allsidighet, bygger upp kroppen och är därför ett bra komplement till att gå ut och jogga i samma tempo. Dessutom är det riktigt roligt att få vara spontan under ett löppass, det är vad jag kallar löparglädje!

 

På väg mot Skeppsholmen denna underbara höstdag.

 

Trappträning.

 

Backlöpning.

 

Jag hörde på vädret i morse att detta är den sista soliga dagen på ett tag. Så ut och njut!

4 kommentarer

  1. Anja skriver:

    Du motiverar verkligen med dina inlägg Lisa! Jag önskar att jag hade bott i Stockholm så att jag hade kunnat få vara med på era träningspass, men jag är glad över att jag kan följa er på distans :-)

    1. Lisa skriver:

      Vad roligt att du följer oss trots att du inte kan vara med på träningen!

  2. Kristina skriver:

    Jag låter för det mesta kroppen bestämma faktiskt. Första biten av ett pass känner jag efter att allt känns OK och passar inte känslan ihop med planerat pass så kastar jag om planerna. Har jag planerat ett lugnt pass och känner mig ovanligt piggelin och fightsugen hugger jag som en kobra och kör något tuffare – precis som när jag planerat in ett tufft pass och det inte känns bra då jag reviderar planerna och kör något lugnare. Jag tycker inte ett misslyckat ”kräkpass” ger mig något om det beror på att kroppen är ur slag – vare sig fysiskt eller psykiskt utan är bara tärande. Huvudsaken tycker jag är att det totalt blir ett bra smörgåsbord av löppass över tiden och det brukar det bli även om jag stuvar om i schemat. :-)

    1. Lisa skriver:

      Härligt Kristina! Det låter som ett bra upplägg :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

* Kopiera detta lösenord:

* Skriv eller klistra in lösenordet: