Ni som följer oss på twitter vet redan att jag var på gränsen att bryta ihop i glädjehulkningar härom kvällen när finalen för män på 10000m avgjordes i London. Man skulle ju kunna tro att jag delade den segrande Mo Farahs glädje då han fick vinna ett olympiskt guld på hemmaplan, men så var det inte. Eller jo, det är klart att jag var glad även för Mo Farahs skull, men det som fick mina handflator att börja svettas var killen bakom. Den blonda amerikanen Galen Rupp som jag följt sedan 2005 då jag träffade honom första gången i ett regnigt Oregon. Det har sagts om Galen Rupp att ingen vill ”ha det” mer än honom och visst visade han i finalen hur långt man kan komma på vilja och självförtroende?
Om ni skulle ha missat loppet så kan man se de sista 6 varven HÄR.
Och här kommer två bilder från första gången jag såg Galen Rupp springa. En stjärna redan då, men på en helt annan nivå!
Galen Rupp är längst till vänster i bild.
Förresten, någon mer än jag som är sugen på en löparresa till Eugene, Oregon snart? Det är ju helt klart där det händer!
6 kommentarer
ja vilken cool kille!!!! fast nja, jag åker nog hellre till davos.
Haha, ja och det är ju närmare om inget annat..
I’m in
Jag lovar att Oregon inte gör någon löpare besviken!
Följer man LetsRun.com och andra sajter så har man ju läst mycket om Rupp, t ex en tråd om att Rupp aldrig kan ta medalj på ett stort mästerskap för han har inte den finishen. Hmmm, tur man inte startade den tråden
Nej verkligen! Då hade man fått skämmas:) Nu håller jag tummarna för finalen på 5000m också!