Stort grattis till Paula, Helena, Calle, Linn, Johan, Charlotte, Thomas, Patrick och P-J! Riktigt bra jobbat och tack för all energi och inspiration ni ger!

Speciellt tacksam är jag i dag för i morgon är det min tur att stå på startlinjen och jag känner mig mer peppad än någonsin efter att ha sett många av er springa i dag. Fira ordentligt ikväll!

Själv har jag laddat med god mat och strax är det dags att hugga in på efterrätten.

Först middag..

.. och nu efterrätt!

Plats: Skärholmen

Distans: 5 kilometer

Kostnad: 180 kronor

Arrangör: Löparakademin

Antal som sprang: 525

Hemsida: www.skarholmsloppet.se

Utvärderare: Linn Modin

Utvärdering (1-5 poäng, 1=dåligt, 5=mycket bra=

Banan: 5 poäng

Utrymmesfaktor (dvs om det är gott om utrymme under loppet): 5 poäng

Atmosfär: 5 poäng

Dryck/mat efter/under loppet: 3 poäng

Organisation (information innan, under och efter loppet): 4 poäng

Kommunikation (till och från tävlingsplatsen): 5 poäng

Toalettillgänglighet: 3 poäng

Resultatrapportering: 5 poäng

TOTALPOÄNG: 35 av 40 poäng

Kommentar:

Idag gick det första Skärholmsloppet av stapeln och vilket kanonarrangemang av killarna och tjejerna i Löparakademin!

Då jag bor en bit norr om staden har jag inte haft möjlighet att plocka ut min nummerlapp i veckan. Detta gjorde att jag anlände till Skärholmen redan 90 minuter innan start vilket var riktigt trevligt då många barn och familjer var kvar i centrum efter Lilla Skärholmsloppet som sprangs tidigare idag. Riktigt ös med dj:s och allt på torget och strålande sol, underbara löparförutsättningar med andra ord!

I startfållan hittade jag några trevliga Rundayare som jag värmde upp med och tävlingskänslan började infinna sig så smått.

Väl på startlinjen var det en riktigt härlig stämning, folk stod och klappade i händerna och alla ville bara iväg, iväg, iväg – helt fantastiskt!

Startskottet brände så småningom av och som alltid blev det en del rusande och en armbåge eller två i sidan, precis som det ska vara med andra ord.

Den 5 kilometer långa banan började med en ganska seg uppförsbacke och det såg ut att vara fler ben än mina egna som fick sig en liten chock över den tuffa inledningen av loppet.

Efter cirka två kilometer kom vi tillbaka till Skärholmens Centrum och det roliga här var att vi sprang rakt igenom köpcentrumet. Mycket udda och rolig upplevelse!

Därefter fortsatte sträckningen över fina park-och gångstråk för att vid målgång avslutas med en liten lätt uppförsbacke igen. I mål bjöds det på vatten och bananer och massa härlig musik och mingel bland löparna och även här var stämningen helt underbar med många ”bra jobbat” och ryggdunkar. Det är så motionslopp ska vara tycker jag, alla pratar med alla och mår bra.

Längs med hela banan var det ordentligt snitslat och många funktionärer stod längs med vägen och visade vart vi löpare skulle ta vägen.

Ett riktigt bra löpevent och jag hoppas verkligen att Skärholmsloppet är här för att stanna!

Här kommer en bildkavalkad från dagen!

Direkt efter starten

Vår härliga Charlotte som vann damklassen!

Trötta ben på slutspurten av undertecknad.

Härliga killar och härlig tjej direkt efter målgång.

Charlotte får motta finfina blommor.

Underhållning på torget efter avslutat lopp.

Tips från coachen: Om benen känns sega på upploppet och en spurt känns långt borta är mitt tips att dra igång armarna. Benen och armarnas rörelser hör ihop, så ökar man frekvensen på armpendlingen följer benen efter!

Kör hårt och ha riktigt, riktigt roligt!

För att orka prestera inom sin idrott och klara de stränga förhållanden som kroppen utsätts för har kosten en stor betydelse. Att få i sig tillräckligt med energi kan vara svårt, och rätt energi ännu svårare. ”Kroppen är som en bil: Går den på halvfull tank kommer den inte fram till sitt mål, inte heller med fel typ av bränsle, då kan det bli motorstopp”. Felet många gör idag är att de följer diverse olika dieter, vilket inte är optimalt för den som idrottar. Allt handlar i stället om timing av när du äter vad. Förutom försämrad prestation, kommer tillsammans med dålig kosthållning skador, sjukdomar och andra problem som sätter käppar i hjulet för att nå ända fram. Sophia tar tillsammans med dig fram en individuell planering som passar dig, din idrott och din vardag. Målet är att du med enkla medel ska få ut så mycket som möjligt av din träning!

I paketet ingår:
1. Hälsoprofilsbedömning
2. Kostrådgivning/kostplanering
3. Uppföljning

Skicka ett mail till sophia.sundberg@hotmail.se och motivera varför du vill vinna en kostrådgivning (du behöver inte vara Runday-medlem för att medverka i utlottningen). Skicka din motivering senast den 31 maj.

Mer information om Sophia hittar du på: sophiaskostochloparcoaching.se

Självklart så är det här med skoinköp väldigt individuellt och jag skulle inte rekommendera någon att köpa ett par skor bara utifrån att ha läst en recension, men det kan ändå ge lite vägledning i skodjungeln!

Det är söndag, klockan är 07:30 och det knackar på dörren till mitt sovrum. Där står Celeste med två smoothies i händerna, iklädd löparkläder. ”Good morning miss Nauclér, let’s go to the canyon”! Jag kravlar mig ur sängen och sliter på mig ett linne och ett par shorts. Rycker åt mig löparskorna och stoppar fötterna i ett par flip-flops. Celeste kör sin svarta pickup och jag sörplar på min smoothie. Det är gryning. Vi åker österut, bort från havet, mot den röda kanjonen som badar i solens gyllene sken, gör att varje kulle glänser som koppar. På radion hör jag Jack Johnson sjunga om Banana pancakes och kommer på mig själv med att fantisera om den frukost som är några timmar bort. Celeste och jag pratar egentligen inte med varandra utan delar den stora tystnaden, på det sätt som bara nära vänner kan.

Väl framme snörar vi på oss skorna och tar en sista klunk vatten innan vi ger oss av. Väl medvetna om hur snabbt solen stiger på himlen och att värmen kommer vara olidlig om bara några timmar. Men ännu är luften lätt och krispig efter nattens svalka. Vi joggar bort till stigen och klättrar över stängslet. Lätta fötter tar oss vidare över bäcken innan vi är framme vid huvudvägen och det är dags att att börja trycka på. Tempot höjs rejält och andetagen blir alltmer ansträngda. På schemat står 16km i högt tempo. Vi färdas längs mjuka ökenstigar som färgar mina vita skor röda. För varje minut som går blir solen varmare och varmare och min lugg är klistrad mot pannan som om jag just sprungit genom ett hällregn. Svetten lackar min rygg och pärlor färdas längs mina brunbrända ben.

Celeste är 1,50 lång och den tuffaste tjej jag känner. Uppvuxen ute på Texas landsbygd lärde hon sig köra bil som 13-åring när hennes mamma hade diskbråck och någon var tvungen att handla till middagen. Celeste springer inte bara för att hon älskar löpning, utan minst lika mycket för att hennes idrottsstipendium betalar för den universitetsutbildnings som hon annars aldrig hade haft råd med. Hon ger 110% i varje träningspass, med sammanbiten mun och rynkad panna. Medan mitt hjärta stup i kvarten slår dubbelslag när jag tycker mig höra en skallerorm i det glesa gräset bredvid mig rör hon inte en min. Inte helt oväntat sväger hon bort från huvudvägen till en tunn stig som slingrar sig upp längs kajonens vägg. ”Lisa let’s finish that hill”. Celeste ökar takten och börjar sprinta upp för backen. Utan val följer jag efter i samma takt. Att tappa bort varandra, att släppa någons rygg är inte ett alternativt i kanjonen. Här slingrar sig tusen små stigar och området är enormt. Mina andetag blir allt tyngre och solen steker obarmhärtigt. Backen fortsätter i en evighet och för varje steg känner jag hur mina baklår brinner, hur armarna pulserar. Mjölksyran sprider sig som löpeld i kroppen och Celeste får en lucka. Hade det varit någon annan hade jag skrikit vänta, men inte till Celeste. Hon ger 110% i varje träningspass. Munnen smakar metall och jag fäster blicken vid Celestes blonda hästsvans och lovar mig själv att inte släppa ögonen från den, oavsett vad. Med brinnande vader tar jag mig över krönet och ser vattenfallet. Vatten som tvingat sig igenom vulkanisk sten och lämnat en oas mitt ute i den glödande kanjonen. Celeste fortsätter i samma rasande tempo bort längs stigen, mina brinnande ben efter henne, mina ögon fixerade vid den blonda hästsvansen. Vid vattenfallet stannar hon. Jag kommer i kapp. Efter några sekunder av tystnad ler hon mot mig ”Hey Nauclér, don’t loose my back out here okay?”. Sedan brister hon ut i ett gapskratt och säger ”let’s jog slowly back, right?” Vi dricker vatten ur vattenfallet, skrattar och joggar de sista kilometerna till bilen innan vi åker till Pacific beach och sätter oss, dammiga och svettiga, på en uteservering och beställer banana pancakes.

I dag lovade jag mig själv att aldrig, ALDRIG sluta springa! Alla dessa upplevelser löpningen ger mig ska jag spara i en bok en vacker dag som jag ska läsa för mig själv på ålderdomshemmet och minnas vilket fantastiskt liv jag har levt. – Lisa Nauclér 2005.09.12

Tillsammans med världens bästa Celeste.

Dock har jag börjat få lite känningar på utsidan av höger lår. Jag vet känslan så väl. Det liksom stramar lite och jag vet också att om jag inte gör något åt det kommer jag förr eller senare utveckla löparknä för jag vet inte vilken gång i ordningen.

När jag bodde i USA hade gymmet jag gick på ”rullar” i olika material och hårdheter. Med hjälp av de här rullarna masserar man sig själv genom att rulla fram och tillbaka över det område som smärtar. I mitt fall var det utsida lår som fick känna på behandlingen regelbundet för att hålla löparknän på avstånd. Det gör fruktansvärt ont när man lägger sig med hela kroppsvikten på rullen men effekten är häpnadsväckande bra.

Lite snål som jag kan vara har jag ännu inte införskaffat en rulle till hemmet men häromdagen kom jag på en hemmasnickrad variant som funkar helt ok. Jag fyllde en petflaska (1,5-2 liter) med vatten och vips hade jag min rulle (ganska hård rulle men det är väl lika bra att gå på hårt från början). Nu kommer jag ju visserligen gå miste om panten på 4 kronor men det får jag leva med

Jag var på riktigt lite orolig för om flaskan skulle hålla för mina 65 pannor så jag började med att rulla inne i badrummet om jag skulle sprängt flaskan men det gick bra

Det här tillsammans med massa stretch hoppas jag ska kunna trolla bort känningarna.

Litet tips för er som, precis som mig, har en benägenhet för att utveckla löparknä.

Olika varianter på foam roller. Bild lånad härifrån.

Alla kan springa för Runday

Det finns friidrottsklubbar som är väldigt prestationsinriktade och enbart tar in medlemmar som har sprungit på vissa tider, men Runday är inte en sådan klubb. Ingen är för ”bra” eller för ”dålig” för att träna eller tävla för Runday. Alla tävlar utifrån sina egna förutsättningar och mot sina egna tider. Det finns ingen poäng med att jämföra sig med andra. Vi på Runday imponeras såväl av dem som klarar att ta sig runt ett 5 km-lopp som dem som springer 10 km på sub 40.

Vad tycker ni?

Tycker ni att det blir för prestationsinriktat när vi skriver ut namn, placering och/eller tid för olika lopp? Är det bättre att vi skriver att ”si och så många från Runday IF sprang Södermalm runt – skriv gärna och kommentera hur det har gått”?

Ni får gärna ge oss lite vägledning i denna fråga och då försöka sätta er in i situationen att ni har sprungit ett lopp som har gått helt åt pipsvängen med en  tid långt över personbästa som ni är totalt missnöjd med. Vill ni då att vi skriver om det på hemsidan?

Vad tycker vi?

Vi vill inte att någon ska känna sig uthängd eller besviken för att vi skriver ut namn och tid på hemsidan. Därför så lutar det åt att vi framöver inte kommer skriva ut tider på hemsidan efter lopp utan enbart skriva ut namnen på dem som har genomfört ett lopp (eftersom att det i sig är den stora prestationen)! Vill man se resultat med tider så kan man ju gå in på arrangörens hemsida. Men vi uppskattar såklart om ni vill lämna en kommentar till inlägget och berätta hur ni har upplevt tävlingen och om ni är nöjda med er prestation!

Jag hoppas att vi ses på Skärholmsloppet på lördag! Om ni inte redan är anmälda så går det att efteranmäla sig på plats!

Men nu, bara någon dag senare ser jag mig själv anmäld till Stockholm Halvmaraton i september. Hur gick det till?

Ja det kan man undra. Jag tror att det beror på att jag nu, med lite distans till loppet i lördags, ändå tyckte att det var ganska roligt. Men framförallt så gillar jag att ha ett mål längre fram i tiden. Jag kommer springa några lopp i sommar också men jag tycker på något vis att det alltid är skönt att ha något att se fram emot och träna inför och som sagt ligger en bit längre fram. Träningen känns då mer långsiktig rent generellt och jag brukar få en bra kontinuitet i träningen på det viset.

Sen ska jag inte sticka under stol med att jag är lite ”revanschsugen”. Jag är nog relativt nöjd med mitt första halvmaraton men det känns så här i efterhand som det finns en del saker att förändra och förbättra.

Den 15 september så får jag se om sommarmånadernas träning kommer gjort sitt till

Vackra Stockholm på höstkanten.

Är det dåligt att äta potatis? Något jag hör ofta.

SVAR:

Potatis är verkligen inte ett dåligt livsmedel. Tvärtom! Potatis ett bra baslivsmedel och är fulladdad med viktiga vitaminer och mineraler. Ett flertal dieter förespråkar obegränsade mängder av fett och protein men få eller inga kolhydrater alls. Alltså inga grönsaker, frukt eller rotfrukter. Detta är dock inget jag skulle rekommendera. Många skräms av potatis för det något högre GI-värde än vad till exempel pasta och ris ger. Men för att blodsockret ska stiga till ohälsosamma nivåer krävs det att man äter flera kilo potatis i samma måltid. Vill man inte äta potatis för dess höga GI går det bra att efter tillagning låta den kallna för att sedan värmas upp igen. Då förändras stärkelsstrukturen i potatisen och den får ett lågt GI.

Du kan alltså äta potatis med gott samvete även om du tänker GI.

/Sophia Sundberg

Rundays samarbetspartner Sophia Sundberg svarar varje vecka på frågor om kost, hälsa och välmående här på hemsidan. Ni har därför möjlighet att skicka de frågor som ni har till henne på detta tema. Det finns INGA dumma frågor! Vill ni veta hur kroppen reagerar på sportdryck, hur det är att träna med diabetes, hur man ska äta och träna för att öka förbränningen, frågor kring ortorexi eller hur kosten påverkar muskelbyggande? Skicka ett mail till sophia.sundberg@hotmail.se. Sophia anonymiserar alla frågor innan hon skickar dem till oss för att lägga upp dem på hemsidan, d v s vi på Runday vet inte vem som ställer vilken fråga.