Vilken OS-kväll det var igår och jag tänker givetvis på friidrotts-finalerna som avlöste varandra.
Kenyas David Rudisha hade planen klar för sig. Att gå ut hårt från början och inte göra som många av sina landsmän gjort under detta OS, nämligen att lägga sig i klungan och inte ösa på så som vi vet att dom kan (och med facit i hand kanske borde gjort?). Rudisha tog täten direkt. Han ledde från start till mål. Ingen hjälpte honom med farthållning och harar fanns givetvis inte då de inte är med i mästerskapssammanhang. Och som mannen springer! Vilket steg, det är helt enormt. Jag satt och beundrade honom igår efter nästan 400 meter sprungna. När man då fick se löparna i profil. Rudishas kraftfulla, effektiva steg tar en enorm plats om man jämför med hans medtävlare, vilken karl. Glömde jag säga att han passade på att tvåla till sitt eget världsrekord med tiondel? I helt ensamt mäjestät. Enormt!
Det var förresten inte bara Rudisha som sprang bra, nä då. Tvåan Nijel Amos från Botswana, endast 18 år gammal, slog juniorvärldsrekordet. Och trean, från Kenya, Timothy Kitum, är endast 17 år gammal. Vilka karlar!
Sen har vi ju Bolt. Som han imponerar. Mannen har världens ögon på sig. Varenda konkurrent vill slå honom. Han har två helt fantastiska världsrekord. Vilken press han måste haft inför 200 meters finalen igår. Och landsmannen, Yohan Blake, pressade honom faktiskt riktigt hårt men det räckte inte (vilket jag är oerhört glad för då Blake har en dopinghistoria bakom sig).
Bolt visar återigen att han har nerver av stål. Och han visar gång på gång hur snyggt, kraftfullt och enkelt löpning kan vara.
23-åriga David Rudisha slog igår sitt eget världsrekord.
