Jag vill återigen slå ett slag för klättring som träningsform. I söndags klättrade jag för första gången efter ett långt uppehåll och mjölksyran som jag fick i armar och fingrar var inte att leka med. Träningsvärken sedan dess är olidligt härlig med smärtande axlar, ländrygg, magmuskler ( t.o.m. de små musklerna mellan revbenen) och armar.
Det jag gillar allra mest med klättring är att jag, på samma sätt som när jag springer, inte tänker på att jag tränar. Jag ser ett mål och använder min kropp för att nå det. På gymmet ser jag oftast övningar och repetitioner framför mig och jag har svårt att hitta den riktiga glädjen i det jag gör. Istället gör jag det för att jag vet att det är bra för mig. På klättervägen ser jag bara ett mål och det är att ta mig upp, sedan använder jag varenda liten muskel i kroppen för att ta mig dit. När jag klättrade som mest såg jag stora förbättringar både i min hållning och i min core- och armstyrka.
Om man är höjdrädd eller inte har någon kompis som kan säkra en så kan jag tipsa om bouldering vilket är minst lika roligt som repklättring. När man bouldrar klättrar man utan sele på väggar som är högst fyra meter höga, nedanför finns det mjuka mattor att ramla ner på. Boulderproblem är oftast ganska tekniska och det blir riktigt jobbigt efter ett tag även om man inte behöver ta sig en lång sträcka på varje problem.
Jag har läst en artikel där man påvisade massor av synergier mellan klättring och långdistanslöpning så för er som inte är förtjusta i gymmet, men ändå vill förbättra core- och armstyrkan, testa klättring!
