Kom i tid!

I helgen jobbade jag som funktionär på Midnattsloppet och mötte en hel del av er när ni köade till väskinlämningen vilket var jätteroligt. Det som var mindre roligt var alla stressade löpare som stod i kön och hoppade på stället för att det inte var långt kvar till deras starttid. Det är inte alls roligt att vara för sent ute inför en tävling, delvis för att det finns risk att man missar starten och delvis för att det är lätt att bränna det krutet man vill ha under loppet på att stressa innan.

Inför ett större arrangemang tycker jag att man ska räkna med att vara på plats 1,5h innan. Hellre ta det lugnt en stund innan uppvärmningen än att värma upp genom att springa i ilfart till starten.

Jag har också varit försenad en gång och det glömmer jag aldrig. Jag hade rest hela vägen till Florida för en stor tävling och missade att det både var avprickning och calling. Jag prickade av mig en timme innan, men när jag skulle vara på plats 15 minuter innan loppet för calling var jag inte där. Detta innebar att jag ströks ur mitt heat. Glad och nervös anländer jag till starten 5 minuter senare och inser att alla löpare har fått klisterlappar med bannummer på höften. Jag går fram till en funktionär och frågar om jag kan få mina varav han förklarar att jag (och min kompis som jag värmde upp med) var strukna ur tävlingen. Jag bestämde mig för att ta fram det lägsta av alla mina övertalningsknep och grät stora krokodiltårar samtidigt som jag berättade hur mycket jag hade längtat efter just detta lopp. Funktionären hade ett gott hjärta och fixade in mig i ett heat, men jag sprang urdåligt trots att jag var i kanonbra form. Jag tror att det beror på att fokus hade flyttats från att springa snabbt till att ens få vara med så när jag väl fick det kände jag mig lättad, men inte särskilt taggad.

Summan av kardemumman är; kom i tid! Är du där FÖR tidigt så är det bara att sätta dig ner och njuta av atmosfären en stund och det om något är peppande!