Sedan jag flyttade till Stockholm har träningsformen distans antagit en fartleksliknande skepnad..
Jag drar på mig skorna och springer ner i gränden där jag bor i Gamla Stan. Kullerstenarna gör att jag försiktigt trippar fram, speciellt om det har regnat. Nere på Skeppsbron inleder jag löpturen med en tvärnit för att låta en kvinna med barnvagn passera. Jag zick-zackar fram längs Skeppsbron, ständigt med ett öga på både bil- och cykeltrafik. Jag kör några vändor ner på cykelbanan för att slippa stanna när jobbarkompisar i klunga avslutar dagen med att promenera hem.
Plötsligt, efter att ha kört en sprint mot röd gubbe, är jag fast i flaskhalsen. Vid slottet flanerar turister i slowmotion samtidigt som cyklisterna hänger på ringklockan och irriterade ”på väg från jobbet” människor försöker hitta luckor i den sega massan som långsamt flyter framåt. Jag väljer cykelbanan. Arga blickar och elaka plinganden till trots.
Tur med trafikljuset och plötsligt är jag på rätt sida av Skeppsbron. Efter några vändor ner på cykelbanan och några tvärstopp på trottoaren närmar jag mig det slutgiltiga målet. En högersväng, snabba sidorörelser förbi turister i grupp och jag är framme vid den sista branten innan jag når härligheten.. Bron över till Skeppsholmen. Efter snabb matematik väljer jag höger sida och en tvärnit, en kort promenad och ett tiotal ”excuse me” senare är jag framme.
Jag kalibrerar kroppen och ställer in den på rätt tempo. Efter två harmoniska varv runt Skeppsholmen och Kastellholmen är det dags igen. Hemfärd och återigen gäller det att vara på topp; aktiv, medveten, kvick. Precis som under ett lopp. Allt för att ta sig hem på snabbast tänkbara sätt.
Jag har alltid sagt att det bästa med fartlek är att det vänjer kroppen vid en tävlingslik situation. Frågan är bara om jag längre behöver planera in det i träningskalendern? Stockholm sköter det så bra åt mig ändå.. Utom under mina kära morgonjoggar. Då är det jag, skrattande måsar, en sovande stad och mitt alldeles, alldeles egna tempo.
Source: cs9645.userapi.com via Runday on Pinterest



2 kommentarer
Broöppningarna i Skanstull och Danvikstull gör då och då mina distanspass till intervallpass
Haha! Ibland väldigt skönt när man behöver en liten andningspaus, men oftast väldigt jobbigt när det flyter på och man behöver börja om igen