Loppbarometern: Kistaloppet

Information om loppet:

Plats: Kista

Distans: 10 km

Kostnad: 225 kr

Arrangör: Löparakademin

Antal som sprang: 936 st

Hemsida: www.kistaloppet.se

Utvärderare: Elisabet

Utvärdering (1-5 poäng, 1=dåligt, 5=mycket bra)

Banan: 4

Utrymmesfaktor: 5

Atmosfär: 5

Dryck/mat under/efter loppet: 4

Organisation (information innan, under, efter loppet): 5

Kommunikation (till och från tävlingsplatsen): 5

Toalettillgänglighet: 4

Resultatrapportering: 5

TOTALPOÄNG: 37 av 40 poäng

Kommentar:

Ett välorganiserat lopp med trevliga och hjälpsamma funktionärer som svarade på alla funderingar som dök upp kring loppet. Allt flöt på bra med nummerlappsutdelning och väskinlämning och det var förvånansvärt lite trängsel kring startområdet.

Laddade löpare inför dagens lopp!

Min plan för dagen var att försöka ta mig under den magiska 40 min-gränsen, jag kom ganska nära förra året när jag sprang Östersjöloppet, då stannade klockan på 40:32.

Känslan för dagen var dock inte helt optimal, benen kändes inte så pigga som jag hade hoppats och jag hade svårt att tagga till ordentligt (kan ha berott på nervositet:)). När startskottet väl gick kände jag lite ångest, ska jag verkligen orka hålla 4min-tempo i 10 km… Första kilometrarna gick helt okej, banan gick bl.a. genom Kista centrum (alltså inomhus) vilket var ett roligt inslag i loppet. Jag hade en bra rygg att följa och vi höll ca 4:45min-tempo, efter 4 km började det gå lite segt och jag började bli orolig att jag gått ut för hårt, trots att banan hittills varit väldigt flack. Jag fokuserade bara på att hålla mig kvar i ryggen framför. Vid 7 km började det gå riktigt trögt, jag tappade personen framför och backarna tornade upp sig framför mig, sekunderna tickade obarmhärtligt fort och helt plötsligt gick kilometern i 4:16-tempo istället. Mina positiva tankar som jag försökt framkalla under loppet ersattes av tankar om att jag inte skulle nå under 40 min. Vid 8,5km grävde jag dock fram min envishet och jag bestämde mig för att jag visst skulle klara mitt mål och samtidigt fick jag syn på en tjej som låg ca 100 m längre fram och tänkte att jag skulle försöka hinna fatt henne.

Fullt ös in mot mål

Den värsta tyngden släppte så småningom i benen, publikens hejarop hjälpte till och vips var det bara några 100 meter kvar och då var det bara att ösa på. 30 meter innan mål lyckades jag springa förbi tjejen som legat före mig under hela loppet och jag slutade på en tredje plats. Jag har nog aldrig tagit ut mig så mycket på ett lopp och det var lika mycket en psykisk kamp som en fysisk men det kändes riktigt bra efteråt!