Igår bjöds alla medlemmar på en resa upp till Mount Everest – eller ja, vi fick lyssna på en kille som har klarat av det åtminstone. Alexander Riddermark besökte oss igår och berättade om sin upplevelse med känsla, distans och humor och under en timmes tid satt vi knäpptysta och hänförda över denna enorma bedrift.
Men vi tar det från början. Alexander och hans tre kompisar bestämde sig för cirka ett och ett halvt år sedan att de skulle bestiga världens högsta berg, Mount Everest. 1 april i år satte resan igång och först ett par månader senare, 1 juni, satte de fötterna på svensk mark igen.
De landade i Katmandu och 10 dagar senare var de på plats vid Base Camp, 5200 meter över havet, där själva acklimatiseringen av höjdskillnaden tog vid. ”Dagsturer” uppför berget började här och killarna fick som sagt möjlighet att vänja sig vid höjdskillnaden, sakta men säkert. För att få en känsla för hur kroppen påverkas på en höjd av 5200 möh berättade Alex vidare att man på denna höjd tar cirka 90 andetag per minut i vila (normalt tar vi cirka 20 andetag/minut under vila). Flåsigt värre bara i vila alltså.
Alex fortsätter sin upplevelse och berättar att killarna hade ett ”medicinskåp” värt cirka 25 000 kronor med sig och huvudvärkstabletter åts till slut som smågodis. Jakar hjälpte till med packningen i början, de flesta av teamets filmer blev beslagtagna och kvar lämnades allt med Nicholas Cage och en säsong 7 av någon action-serie…anekdoterna var många och härliga att lyssna till 
Efter mycket förberedelse och acklimatisering var det så dags att börja flytta uppåt, närmare bestämt till Advanced Base Camp och här börjar äventyret lite mer på allvar för killarna. Dagsutflykterna, acklimatiseringen och återhämtningen (så gott det nu gick) fortsatte. Alex fick inte behålla maten på de högre höjderna vilket självklart blev ett orosmoment då han samtidigt blev svagare (han gick till slut ner hela 12 kilo under hela äventyret).
När killarna sedan väl var redo och acklimatiseringen var i schack – då var det inte bara till att ge sig iväg och börja knata. Då började istället en väntan efter ett så kallat toppfönster. Ett toppfönster innebär kort och gott att man väntar på bra förhållanden där vind är den faktorn man går mest efter.
Ett toppfönster kom men då var de så många i lägret som ville ge sig iväg på det och Alex och hans kompisar bestämde sig för att avvakta och vänta in ett nytt.
Den 24 maj runt 21-tiden påbörjade Alex och hans kompisar så den sista etappen – från High Camp på 8300 meters höjd upp till toppen av Mount Everest (8848 möh). Syrgastuber användes nu och de hade även med sig Sherpas (de följer med och bär syrgastuber, tält och hjälper till i största allmänhet om något skulle inträffa).
Alex kompisar tvingas vända men Alex kommer till slut upp. Klockan 06.00 ser han hur solen går upp och han kämpade 8 timmar och 15 minuter från High Camp upp till toppen.
Efter Alex härliga och inspirerande berättelse fick vi se en film från resan under 8 minuter. Och man kände verkligen med grabbarna. Vi fick se dom hosta. Hosta. Och hosta. Dra efter andan för att få i sig av det lilla syre som fanns. Prata om sill, potatis, gräddfil och, icke att förglömma, gräslök. Vi fick se och höra hur vinden rycker, verkligen rycker tag i tälten och hur de har kunnat sova i det oljudet är för mig obegripligt.
Alex fick sedan avsluta sin presentation genom att svara på många frågor från publiken. STORT TACK Alex!
Efter detta fick medlemmarna mingla runt i butiken och dagen till ära erbjöds 20% rabatt i butiken. Tack Salomon för supergoda wraps, frukt, nötter, dricka och choklad – supergott att stoppa i magen så där framåt kvällen!
Och slutligen, tack alla medlemmar som kom och förgyllde ännu en kväll för oss Runday-ledare!
Alexander Riddermark.
