Om loppet där jag slog pb på 10km!

Sprang Baltic Midnight Race i Karlshamn igårkväll tillsammans med min pojkvän, syster och systers pojkvän (samt ytterligare ca 160 deltagare). Som vanligt var det lite nervöst innan loppet och alla hade vi någon ursäkt varför det inte skulle gå bra: ”jag har lite ont i halsen”, ”mina ben känns tunga”, ”jag har känningar i benhinnorna”, ”dagsformen känns inte bra”, mm., mm. Allt var i sin ordning med andra ord. Det är så typiskt att man känner efter extra mycket hur kroppen känns och mår innan ett lopp och det är lätt att lura sig själv att tro att man faktiskt är sjuk eller skadad.

Jag funderade innan loppet vilken tid jag skulle satsa på. Mitt personbästa på 10km gjorde jag för nästan 1,5 år sedan på Premiärmilen (38:55). Jag visste att jag var i bättre form nu och benen har känts pigga de senaste veckorna. Därför bestämde jag mig för att springa de första 5km på 19:30 och sedan öka sista 5km om jag hade krafter kvar. Det skulle innebära en sluttid under 39 och förhoppningsvis ett nytt personbästa.

När startskottet gick var det ett gäng killar som snabbt försvann utom synhåll. Jag lyckades tyvärr inte hitta någon sparringpartner utan sprang iväg ensam i mitt eget tempo. Vid passering av första kilometersskylten hade jag 3:30 vilket var betydligt snabbare än vad jag tänkt mig. Jag försökte sakta ner för att inte trötta ut mig i början av loppet men det kändes som att benen gick av sig självt och pulsen kändes fortfarande låg så jag fortsatte i ett högre tempo. Jag passerade 5km på 18:33 och insåg att jag måste ha underskattat min egen förmåga när jag la upp strategin innan loppet. Första halvan av loppet sprang jag helt solo men efter 5km började jag närma mig en av killarna som dragit iväg i den snabba klungan vid starten. Jag jagade ikapp honom och sprang snart om honom. Därefter skymtade jag nästa kille som jag sedan sprang om några minuter senare. Jag tog dem en efter en och helt plötsligt var det bara en kilometer kvar av loppet. Då la jag i en högre växel och spurtade sista kilometern in i mål. Passerade mållinjen som vinnare i damklassen på 36:45, vilket är personbästa med över 2min. Gissa om jag var nöjd och glad!?

Jag kunde knappt tro mina ögon när jag såg sluttiden! Det hade ju känts så lätt genom hela loppet. Uppenbarligen hade jag en bra dag men det berodde såklart inte bara på det. Jag har tränat målinriktat och varit skadefri under en längre period vilket har gett resultat. Alla hårda träningspass som jag och Lisa har kört tillsammans har gjort att jag höjt min lägsta nivå och därför inte tycker att det är så jobbigt att springa 4min/km längre. Sen ska jag inte sticka under stolen med att det var en relativt lättsprungen bana, dvs. flack och asfalt med kullerstenar på vissa ställen. Vad som gjorde det tufft var att jag fick springa ensam stor del av loppet och hade därmed ingen som kunde hjälpa till att dra. Dock hjälpte det när jag fick jaga ikapp killarna som hade sprungit iväg i första klungan.

Hur som helst så är det fantastiskt skönt att känna att träningen ger resultat och det är extra kul att tävla när man överträffar sina egna förväntningar! Även min pojkvän och syster lyckades slå personbästa med 2min vardera och min systers pojkvän sprang sin första löpartävling och gjorde ett kanonlopp. Vi avslutade natten med att gå på tivoli och åka en karusell som bäst beskrivs som en g-kraftsloop. Vilken toppenkväll!

Full fart framåt!

Fyra lyckliga vinnare efter loppet