Förra onsdagen kom jag hem från Skottland efter en härlig semester med min pojkväns familj. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig förutom vacker natur och regn.. Jag hade filmen Braveheart på näthinnan när jag tänkte på Skottland. Vi anlände på måndagen veckan innan och kom till ett regnigt Edinburgh. Stenhusen tornade upp sig framför oss och staden var omringat av gröna berg och dalar. Vi visste att resan skulle bestå av många timmar i bilen eftersom planen var att vi skulle hinna se nästan hela Skottland på 9 dagar, därför hade jag och Jonatan bestämt oss för att träna varje morgon för att göra oss av med lite spring i benen.
Första springturen blev morgonen efter ankomst genom ett mulet Edinburgh. Eftersom jag bara hade hunnit gå/jogga ett par gånger innan resan så hade jag bestämt mig för att ta det lugnt, jag vill verkligen inte riskera att dra upp skadan igen. Det kändes fortfarande ganska stelt så vi sprang och gick om vartannat. Det har sagts för ut men tåls att säga igen; löpning är verkligen ett perfekt sätt att upptäcka en ny stad, man hinner se så mycket och det är skönt att se någonting annat än min vanliga runda kring Alvik. Vi sicksackade oss fram mellan promenerande turister med kamerorna i högsta hugg och jag ska ärligt säga att jag hade ingen aning om hur vi skulle hitta tillbaka, som tur var är Jonatan som en levande gps, så efter 45 min var vi tillbaka på hotellet.
Frukostpåsen som vi hade beställt lämnade mer att önska. I den fanns: muffins, choklad-croissant, mjölk och cornflakes och apelsinjuice. En riktig sockerchock som inte skulle lämna någon bestående mättnad. Jag åt mjölk och cornflakes sen gick jag och köpte frukt istället.
När vi lämnat Edinburgh möttes vi av många vackra vyer, nedan är några av dem.
