Det kanske inte riktigt är sant, men just idag så gjorde den faktiskt det. Och då menar jag inte solen på skyltarna som pryder staden eftersom att Karlstads symbol är en sol, utan jag menar den härliga svenska sommarsolen!
Jag och Johan drog till Karlstad tidigt i morse för att Johan skulle tävla i Karlstad triathlon och jag skulle vara support! För mig var det en ovan känsla att åka till en tävling som support då jag gärna ställer mig på startlinjen när tillfälle erbjuds. Men det var inte aktuellt för mig att tävla idag, dels för att jag knappt har tränat någon simning eller cykling och dels för att jag har ett ben som ”krånglar”. Hur som helst, rastlös som jag är så började jag med att leta upp ett SATS-gym när vi kom till Karlstad. Jag blev glad när jag såg att det fanns ett riktigt schysst SATS-center inne i Löfbergs arena där målgången för triathlontävlingen också var. Under tiden som Johan värmde upp hann jag med ett bra konditions- och styrketräningspass på 1,5 timme. Härligt!
Sen var det dags att heja! Distansen var Olympisk (samma som Lisa Nordén tog OS-silver i) vilket innebär 1 500 m simning, 4 mil cykling och 10 km löpning. Johan gjorde en riktigt bra simning och kom upp ur vattnet som sexa. Jag var grymt imponerad.
Cyklingen gick också bra för Johan, men inte lika bra för mig som hade svårt att hitta ett ställe att heja på. Jag missade Johan första varvet men lyckades hitta cykelbanan och Johan varv nummer två!
Löpningen var fascinerande att se. Jag är van att se Johan komma springande med lätta ben och i full rulle… men så var det inte riktigt idag. Det ska tilläggas att jag aldrig har sett Johan tävla i triathlon förut. Efter att flera riktigt slitna triathleter hade passerat i ett tempo som jag vet att Johan gör baklänges så började jag bli orolig för att han hade brutit. Jag bestämde mig för att när (eller om) Johan kom så skulle jag ropa att han såg ut att ha pigga ben, att alla andra såg trötta ut och han skulle ta dem på spurten.. Men nej, det var inte riktigt läge att ropa det när Johan dök upp med tunga steg och höll sig för magen som han fått kramp i. Stackars(!) blev istället mitt peppande rop. Han fick lite vatten, samlade ny energi och tog sig sedan tappert i mål.
När jag hade kommit ikapp Johan i mål och hört att han i sin debut på Olympisk distans fick totaltiden 2.09 så var jag mäkta imponerad! Lisa Nordén körde ju samma sträcka på ca 2 timmar. Visserligen var det medströms i vattnet i Karlstad, men å andra sidan fick de inte ligga i klunga på cyklingen. Men oavsett tid eller placering så tycker jag att det var en grym insats och inte desto mindre peppad blev jag att själv testa på den olympiska distansen!
Inte helt fel att vara supporter just idag. Det gick ingen nöd på mig i sommarvärmen om man säger så..!
Innan vi åkte hem satte vi oss på en sportbar i Karlstad city och tittade på den spännande OS-handbollsfinsalen!
Hoppas att ni också har haft en skön helg och att vi ses imorgon på Runday!
2 kommentarer
Johan är ju hur grym som helst!
Det sägs f.ö. att Sola i Karlstad var en person. Därav uttrycket.
Ses ikväll
Ja, visst var det en person (Eva Lisa Holtz) och det finns en Solastaty i stan som minne av henne (men den såg jag inte när jag var där). Men sen är det också så att Karlstad har många soltimmar, fler än många andra städer i Sverige!
Ses ikväll!