När semestrarna är slut så hör man många sucka och säga ”jaha, då var det ett år till nästa gång”.. Jag får rysningar in i märgen av det! Jag förstår såklart känslan. Vi bor i ett land som blir kallt, grått, regnigt och mörkt under sex månader av året. Det är en lång tid. Många dagar vaknar jag själv upp och förbannar valet som gjorde att jag flyttade tillbaka till Sverige från soliga Kalifornien, men jag är övertygad om att det går att njuta av livet även när det är som mörkast, kallast och gråast.
Att längta är fint, men att längta bort sitt liv är sorgligt! Om vi ska längta efter fem härliga veckor varje dag resten av året så längtar vi bort 330 av årets 365 dagar. Jobbar vi från 25 års ålder till 65 års ålder längtar vi bort drygt 36 år av våra liv.. HJÄLP!
I morse vaknade jag, drog upp rullgardinen och insåg att det var lika mörkt ute som inne. Jag kom på mig själv med att längta till helgen då jag får sova några timmar extra. I samma sekund som längtan kom över mig bestämde jag mig för att riktigt njuta av morgonen. Jag tog en lite längre dusch än vanligt, sedan dukade jag fram en riktigt god frukost som jag njöt av framför Nyhetsmorgon. Inte jättelyxigt kanske, men det kändes mysigt! Jag kom 10 minuter senare än vanligt till jobbet, men vad gör det egentligen? Jag kan jobba in det en annan dag.
Träningsväskan är packad och på lunchen ska jag träna styrka och löpning. Ikväll kommer ett gäng tjejer hem till mig för att diskutera den senaste boken vi har läst i vår bokklubb. När jag tänker efter var det en helt underbar dag jag var nära att längta bort ifrån..
Frukosten är serverad.
Den bestod av en grapefrukt och en acaibowl toppad med skivad banan, blåbär, gojibär, inkabär, chiafrön, hampafrön och bipollen. MUMS!
