YES – nytt persobästa på 10 000m bana!

Precis som Lisa skrev tidigare så är detta en riktig tävlingshelg för oss Rundaytränare (och säkerligen för många fler)! Igår sprang jag SM 10 000m på Stadion och i skrivandets stund har Sophia påbörjat långloppet på 100 km i Skövde. Det var även tänkt att Lisa skulle springa 800m (SM) försök idag men p g a att flera strök sig så blev det inga försöksheat utan istället final direkt imorgon.

Jag hade inga höga förväntningar på gårdagens lopp. Förutsättningarna var bästa tänkbara på ett sätt och värsta tänkbara på ett annat sätt. Bästa tänkbara då det var ett starkt och bra startfält och därmed möjlighet till bra tider samtidigt som det var skön temperatur, ingen vind och hög syrehalt i luften. Sämsta tänkbara p g a att jag har varit skadad under en period och inte sprungit ett steg på fyra veckor (sedan Etape Bornholm) med undantag för ett kortare pass som jag körde på Enskede IP två dagar innan SM för att testa om skadan kändes av (1 000m på bana i tävlingstempo). Skadan kändes inte av under själva passet men morgonen efter vaknade jag med vrålstela vader (som man alltid får när man inte sprungit bana på länge) samt ett ömt ben där skadan satt. Ett sjukgymnastbesök dagen innan SM, ett naprapatbesök igår morse och några värktabletter senare bestämde jag mig för att springa SM ändå!

Jag kom till Stadion dryga timmen innan loppet och började värma en timme innan. Det blev ca 3 km jogg i Lill Jansskogen, sedan tänjningar, löpskolning och stegringslopp. Jag var sådär lagom nervös under uppvärmningen – pirrig och förväntansfull! Pressen från mig själv var inte speciellt stor eftersom jag inte visste hur mycket kroppen påverkats av 4 veckor löparvila.

Dags för start! Jag positionerade mig bra – långt bak i främsta klungan. Isabellah var i en klass för sig och låg långt före redan vid första varvningen och hon varvade sedan alla andra deltagare. Jag kände att jag kom in i ett bra och behagligt tempo från start med varvtider mellan 85 och 87 vilket innebär en snittid på ca 3.36 och en sluttid på 36 min. Dock kände jag redan efter ca 3 varv (av 25) att vaderna var grymt stela och jag förstod inte riktigt hur de skulle orka med resterande 22 varv. Flåset kändes däremot mycket bra vilket bidrog till att jag ändå vågade ligga med i klungan. 5 km passerades på 17.39 om jag minns rätt. Klungan drogs ut mer och mer. Cecilia Kleist (slutade 2a) skruvade upp tempot och Malin Liljestedt och Frida Lundén hakade på. Jag och Johanna Bohlin höll ihop och jag låg hela tiden bakom vilket passade mig utmärkt. Helt plötsligt var det bara 3 varv kvar och då började det ta emot aningens. Johanna höjde tempot och jag kämpade för att hänga på. Vi närmade oss Frida Lundén men lyckades inte komma ikapp. Johanna ökade så pass mycket de sista 200m att jag inte orkade gå med. Men vad gjorde det? Jag slutade sexa på ett nytt personbästa – 35.11!!! (Tidigare PB på bana 36.02 och på landsväg 35.40.) Nedan några bilder från gårdagen:

Avprickning. Det är alltid lite nervöst att kolla in vilka konkurrenter som har prickat av sig.

Tillsammans med mina fantastiska supportrar - Bengt och pappa!

Startklara! Fotograf: Henrik Pehrson.

Ingen återvändo. Fotograf: Henrik Pehrson.

Bra placering i klungan.

Kära syster var såklart där och hejade! Fotograf: Henrik Pehrson.

Det ser ut som att jag tyckte upploppet var jobbigt. Fotograf: Henrik Pehrson.

Överraskad över tiden som var mycket bättre än väntat! Fotograf: Henrik Pehrson.

Glada tjejer efter loppet!

Kramar bästa coach Oscar Gidewall!

Firar med middag tillsammans med familjen (mamma på bild).